Idag är det fredag och vanlig arbetsdag för mig. Jag/vi är inte i Särna på malamuteveckan…tyvärr. Längtar allt dit en del och tänker en del på er som är där. Speciellt ni som ska ut på 10-mil idag, första start går visst 11.00. 10 mil i många minus, över fjäll och till stor del utan täckning för mobiltelefon. Ska sända er många goda, stärkande tankar! Tycker det är synd att man ändrat så pass mycket på reglerna, tror att många avstår från den här utmaningen nu.
Men, det är inte bara tävlingar och test som gäller när man lever med polarhundar. Det är vanlig vardag och lek i snön också. Se så upptrampat det är det på vår baksida. Det är hundarna som har fixat det och vi har bara två st! Tänk vad åtta små tassar kan få till :-D. Det är Sinik som ligger ner (gnager på gammalt ben som hon grävt fram) och Akke som är suddig vid grinden.
Precis utanför vårt höga stängsel har det smugit något vilt djur, kan vara räven som har lämnat spår där. Inte så djup snö precis här men vi har dryga 4 dm annars. På vissa ställen i skogen får man pulsa ordentligt.
Igår var vi inte på lydnadskursen, vi hann inte hem i tid. Den börjar rätt tidigt, tyvärr. Det är tre ggr kvar så vi hinner med lite mera lydnad innan det är stor examen. Tycker allt att våra två luriga rackare har blivit lydigare. Vi tränar mera målmedvetet nu. Att gå bakom i backe - eller när vi säger till - gör de numera galant. Även om Sinik ibland tycker att det går för sakta och försöker ta sig om men då trycke jag till med knäet och hon åker in i snödrivan. Sedan tassar hon snällt bakom. Hon kan också skvallra när det kommer bilar, då stannar hon och vi står stilla tills bilen kört om oss. Det tränade jag in före kursen, nödvändigt när man som vi går på slingrande, smala grusvägar och ofta i mörker. Akke är faktiskt lydigare än sin syster, han vill gärna göra rätt (för då kan man få godis) och går bakom på eget initiativ när han tycker att det passar sig. Husse är mycket nöjd med det.
Igår gick Snikkis och jag egen promenad på snöig, vit och vacker väg. Det var stjärnkallt och hur fridfullt som helst. Jag får ibland frågan om jag är mörkrädd när jag går. Nej, det är jag inte. Vad skulle jag vara rädd för? Tror inte att någon väljer att gömma sig i nästan halvmeterdjup snö i -10 (eller kallare) i kolsvart skog för att överfalla en som går promenad med stor hund. Däremot skjuter de på varandra i de mera tätbebyggda förortera till vår närliggande stad. Vi är väldigt glada att vi bor där vi bor.
Imorgon ska vi gratulera Daniel som fyllt år och på söndag ska vi ut med släden och hundarna, det blir en del skidåkning. Vädret ska bli fint, det blir fika i skogen. Jag längtar redan!