…åt jag bl a pannkakor med sylt och vispgrädde till lunch. Mumsigt gott. Fick dem av en snäll kollega! Sån’t blir man glad över.
Glad var jag också över att jag/vi skulle gå på lydnadskurs med hundarna på kvällen. Planerade dagen efter det (kursen börjar tyvärr rätt tidigt) och gick hem tidigt för att motionera bägge hundarna före kursen.
Vädret var fint. Det var ljust när jag kom hem. Allt kändes mycket bra. Släppte ut hundarna ur hundgården. De skuttade och sprang lite i rasthagen. Men rätt vad det var så smällde det till och de slogs som tokar. Värsta slagsmålet vi haft dem emellan. Jag försökte putta isär dem (med kängklädd fot) men det hjälpte inte alls. Skrek åt dem. Hjälpte ännu mindre. Trodde Akke skulle bita av Siniks ena öra. Hon tjöt högt och bet honom sedan i ena frambenet, då släppte han som tur var. De bara slogs och slogs, som en enda stor studsande pälsboll var det. Jag visste inte vad jag skulle göra. Till slut sprang jag och hämtade vår sopkvast från farstutrappan för att försöka få den emellan hundarna. Enda idén jag kom på. När jag kom tillbaka låg Akke och gömde huvudet medan Sinik stod bredvid och kaxade sig. Det gav mig chansen att ta kommandot och det gjorde jag. Kommenderade iväg henne (då underdånig mot mig) och iväg med honom till hundgården. Akke hukade och sprang haltade iväg, gömde sig direkt i sin koja. Jag stängde hundgården och tog med Sinik in. Fort som f-n fram med klorhexidin för att tvätta innan adrenalinet gick ur kroppen på henne och det börjar göra ont. Örat blödde. Det blödde ur ett bett på ena frambenet. Blod i pälsen, man vet inte om det är från såren man ser eller om det kommer från andra sår. Det visade sig att bägge hundarna hade sår på frambenen och Sinik i örat men inget större och inget som krävde veterinärvård.
Förbannade hundar, vad less jag blev på dem! Allt har varit lugnt och fint så länge nu, det är typiskt att det ska smälla till då.
Varför det hände? Troligen var Sinik för hetsig i sina lekinviter (hon är superpigg nu när det är vinter) och Akke sade ifrån men för hårt. Hon gav tillbaka och han försvarade sig. Därmed var det hela i full gång.
Vi gick inte på kurs den kvällen. Bägge hundarna haltade och var stela. Akke var helt slut och ganska rädd. Vi har efter detta inte låtit dem leka ihop, de får vara ute tillsammans lösa när vi är med men ingen lek tolereras. Inne går det bra.
Jo, jag vet att fler än vi har hundar som slåss. Men det är ingen tröst. Jag blir så trött på dem när sådant här händer. Men visst, man lär sig något efter varje händelse.
Vi funderar nu som bäst på om vi ska åka till Uddevalla den 30/1 och vara med i Bulidsracet. Vore kul att testa meritera, går det så går det och går det inte så har man fått en bra träning. Men bägge våra är grymt otränade och inte blev de bättre efter den här omgången. R körde dem bägge varsin runda igår, de var hyfsat pigga. Men en mil på en timme vete sjutton om de klarar…som sagt, vi funderar på saken. Kanske ses vi där?
Klart ni ska komma och köra! ta det som en tur bara, ni måste ju inte hetsköra! Kul för dem att komma ut och köras lite bland andra vovvar kanske? lite teambuildning helt enkelt
trist med slagsmål, jag bävar inför Iluaq ska bli könsmogen…men man får ta det som det kommer! Hoppas dom tar det lugnt framöver och att det bara var en otursgrej! Vi ses och hörs! 
SÅKLART NI SKA KÖRA
kom upp nu och va lite sociala hahha 
Annars bra tävlingserfarenhet för hundarna. !! jag kommer med vara där 
kram
Det är alltid lika spännande att leva med malamuter!
Hoppas ni kommer till Uddevalla och meriterar. Vi ses där i så fall!